Meet your doom
Vadå, Gud finns inte?
Nej, Gud FINNS inte, han kanske bara är i luften ändå? utan att precis finnas.
Men det finns inget som tyder på att han inte finns heller. Så, tycker personligen att man borde hålla det osagt.
Men vi borde vara glada om nu han fanns, för mänskligheten tar död på sig själv.
Vi borde kanske dessutom inte förlita oss för mycket på Gud. Han ville ju faktist ta livet på oss allihop.
Men sen var han så dum så han lät Noak överleva, och föröka sig.
(För er som är lite allmänbildade och vet lite om biblelhistorierna osv, så kan ni den historien.)
Han ville dessutom splittra på oss, så vi inte skulle kunna förstå varann. Det var så språken uppkom.
skrivs det.
Dessvärre får jag inte det nogorlunda på rätt. Vi avgudar någon som inte vill att vi ska diskutera och dessutom vill att vi alla ska dö, allihop.
Det är vansinnigt sjukt.
Men vi människor börjar mer och mer tänka för oss själva och förstör våra liv istället. Det är nog bara nyttigt att överlägga alla skuldkänslor, svåra frågor etc. på Gud. Så man inte är lika dum som jag och bär omkring på dem själv.
Jag tror att vi alla skulle vara mycket lyckligare om vi inte bar runt på det där själva, utan lade dem just på Gud.
För om han nu inte finns, så mår han heller inte sämre av det, men vi får ändå ut alla problem om vi berättade för denne som inte finns. Det gör liksom inget, bara det att vi mår bra ändå.
Jag röstar ja till religoner.
Men jag tänker inte följa detta. Dåligt av mig.
________________________________________
Mörkt, kallt, ödelagt
Är det vad framtiden har att erbjuda?
Söndersprängda hus, misär
Är det vad vi siktar mot?
I så fall vill jag inte vara med om vår framtid
Jag vill inte vara med i ert system
Jag tar mig till andra världar
Glömmer allt i ett par timmar
Jag vill inte vara med
Jag vill inte
- Antakzams
Nej, Gud FINNS inte, han kanske bara är i luften ändå? utan att precis finnas.
Men det finns inget som tyder på att han inte finns heller. Så, tycker personligen att man borde hålla det osagt.
Men vi borde vara glada om nu han fanns, för mänskligheten tar död på sig själv.
Vi borde kanske dessutom inte förlita oss för mycket på Gud. Han ville ju faktist ta livet på oss allihop.
Men sen var han så dum så han lät Noak överleva, och föröka sig.
(För er som är lite allmänbildade och vet lite om biblelhistorierna osv, så kan ni den historien.)
Han ville dessutom splittra på oss, så vi inte skulle kunna förstå varann. Det var så språken uppkom.
skrivs det.
Dessvärre får jag inte det nogorlunda på rätt. Vi avgudar någon som inte vill att vi ska diskutera och dessutom vill att vi alla ska dö, allihop.
Det är vansinnigt sjukt.
Men vi människor börjar mer och mer tänka för oss själva och förstör våra liv istället. Det är nog bara nyttigt att överlägga alla skuldkänslor, svåra frågor etc. på Gud. Så man inte är lika dum som jag och bär omkring på dem själv.
Jag tror att vi alla skulle vara mycket lyckligare om vi inte bar runt på det där själva, utan lade dem just på Gud.
För om han nu inte finns, så mår han heller inte sämre av det, men vi får ändå ut alla problem om vi berättade för denne som inte finns. Det gör liksom inget, bara det att vi mår bra ändå.
Jag röstar ja till religoner.
Men jag tänker inte följa detta. Dåligt av mig.
________________________________________
Mörkt, kallt, ödelagt
Är det vad framtiden har att erbjuda?
Söndersprängda hus, misär
Är det vad vi siktar mot?
I så fall vill jag inte vara med om vår framtid
Jag vill inte vara med i ert system
Jag tar mig till andra världar
Glömmer allt i ett par timmar
Jag vill inte vara med
Jag vill inte
- Antakzams
Feelings.
Känslor är jobbiga.
Inte bara det här med kärleken, utan överhuvudtaget.
Varför är dom ens nödvändiga?
Man gör bara bort sig sätt om man på något sät blir generad t.ex.. Folk retar en osv.
Skulle man bli av med känslorna skulle det nog vara enklare att leva, ingen smärta, ingen ledsenhet.
Synd är väl att lyckan och alla andra underbar känslor också skulle försvinna.
Fast.. Till vilken del hör kärleken? Goda eller onda sidan? Jag tänker inte ens försöka argumentera åt båda sidor, för jag har inte sett mycket bra av den än. Visst, lycklig en lång stund tills den drar av masken. Ska det verkligen vara så?
det är synd tycker jag. Att man inte kan lyckas med det där.
Att hitta någon som faktist gillar en tillbaka, det borde vara otroligt svårt. Vilket det har visat sig vara för min del.
Och börjar man gilla någon och sen berättar det, såsom i filmer, så slutar det ju ofta med att dom blir tillsammans i slutet av filmen, och det kan inte vara bra, eller? Det blir som att den andra senare inblillar sig att den gillar den första.
Eller.. Nja, det kanske inte funkar så. Men hela känslan för den personen kan inte finnas där, då skulle man ju ha förståt själv att man gillar den personen, och i filmen är det nästan alltid från början så att det är den ena som får flingen bara.
Men känslorna då..
Vem har kommit på det här med att gråta? Varför ska "ögonenhålen" utsöndra vatten för att man är ledsen för?
Varför just vatten? varför just ögonen? Varför just då man är ledsen?
Doesn't make sense to me.
Samma sak med att börja skratta då man har roligt. Det funkar ju inte egentligen?
Vad gör kroppen då man skrattar? Det funkar inte längre.. VARFÖR I HELA HELVETE SKRATTAR MAN?
Det är en jäkligt sjuk känsla man får i kroppen också.. It's just creepy shit man!
Och jag hatar känslor som gör ont.. Så att det känslor som om man blir uppäten innifrån.
Det finns många sådana känslor.
Kärleken är nog en av dem, då blir man uppäten av den även fast den är glad eller ledsen.
Den gör alltid ont.
Oron som alltid ligger och gnager.
Och lyckan som tar över kroppen på ett underligt sätt.
Fast vad skulle jag veta, jag har väl aldrig varit kär? Right?
Men som sagt. Jag hatar de här känslorna som gör ont.
Inte bara det här med kärleken, utan överhuvudtaget.
Varför är dom ens nödvändiga?
Man gör bara bort sig sätt om man på något sät blir generad t.ex.. Folk retar en osv.
Skulle man bli av med känslorna skulle det nog vara enklare att leva, ingen smärta, ingen ledsenhet.
Synd är väl att lyckan och alla andra underbar känslor också skulle försvinna.
Fast.. Till vilken del hör kärleken? Goda eller onda sidan? Jag tänker inte ens försöka argumentera åt båda sidor, för jag har inte sett mycket bra av den än. Visst, lycklig en lång stund tills den drar av masken. Ska det verkligen vara så?
det är synd tycker jag. Att man inte kan lyckas med det där.
Att hitta någon som faktist gillar en tillbaka, det borde vara otroligt svårt. Vilket det har visat sig vara för min del.
Och börjar man gilla någon och sen berättar det, såsom i filmer, så slutar det ju ofta med att dom blir tillsammans i slutet av filmen, och det kan inte vara bra, eller? Det blir som att den andra senare inblillar sig att den gillar den första.
Eller.. Nja, det kanske inte funkar så. Men hela känslan för den personen kan inte finnas där, då skulle man ju ha förståt själv att man gillar den personen, och i filmen är det nästan alltid från början så att det är den ena som får flingen bara.
Men känslorna då..
Vem har kommit på det här med att gråta? Varför ska "ögonenhålen" utsöndra vatten för att man är ledsen för?
Varför just vatten? varför just ögonen? Varför just då man är ledsen?
Doesn't make sense to me.
Samma sak med att börja skratta då man har roligt. Det funkar ju inte egentligen?
Vad gör kroppen då man skrattar? Det funkar inte längre.. VARFÖR I HELA HELVETE SKRATTAR MAN?
Det är en jäkligt sjuk känsla man får i kroppen också.. It's just creepy shit man!
Och jag hatar känslor som gör ont.. Så att det känslor som om man blir uppäten innifrån.
Det finns många sådana känslor.
Kärleken är nog en av dem, då blir man uppäten av den även fast den är glad eller ledsen.
Den gör alltid ont.
Oron som alltid ligger och gnager.
Och lyckan som tar över kroppen på ett underligt sätt.
Fast vad skulle jag veta, jag har väl aldrig varit kär? Right?
Men som sagt. Jag hatar de här känslorna som gör ont.
Dum filosofi
"Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det"
Jajo, det är logiskt. Men jag skulle vilja välja NÄR jag ska göra det som ska bli rätt.
Och om man gör ingenting, vad händer då?
Blir det rätt eller fel då?
Och dessutom så ska ju allt ont ha något gott med sig. Så det blir ju kanske rätt då det blir fel iallafall.
och blir det rätt då det är fel så blir det fel, inte lika förståeligt eller logiskt på samma sätt längre.
För då kan man helt plötsligt inte skilja på rätt eller fel och det var ju säkert det första din förälder försökte lära dig i din uppväxt.
Då det nu inte är logiskt längre, varför drar man igenom det här.
Jag börjar helt vimsla in mig i en låt som jag inte ens gillar.
Men helt klart så lär det kvitta om man väljer rätt eller fel.
Väljer man fel har man fortfarande en "välja rätt" - gång till godo.
Så det spelar ingen roll hur det går, har jag rätt?
Så det är bara som han säger senare. "Lev med det."
Jajo, det är logiskt. Men jag skulle vilja välja NÄR jag ska göra det som ska bli rätt.
Och om man gör ingenting, vad händer då?
Blir det rätt eller fel då?
Och dessutom så ska ju allt ont ha något gott med sig. Så det blir ju kanske rätt då det blir fel iallafall.
och blir det rätt då det är fel så blir det fel, inte lika förståeligt eller logiskt på samma sätt längre.
För då kan man helt plötsligt inte skilja på rätt eller fel och det var ju säkert det första din förälder försökte lära dig i din uppväxt.
Då det nu inte är logiskt längre, varför drar man igenom det här.
Jag börjar helt vimsla in mig i en låt som jag inte ens gillar.
Men helt klart så lär det kvitta om man väljer rätt eller fel.
Väljer man fel har man fortfarande en "välja rätt" - gång till godo.
Så det spelar ingen roll hur det går, har jag rätt?
Så det är bara som han säger senare. "Lev med det."
Nytt år, um, damn.
Klockan är 03:17
Känns helt meningslöst att vara uppe, folk som är roliga att prata med är ute, antar jag.
De har i varje fall inte tid med att prata med en liten ynklig som mig.
Eller ja, vi säger så iallafall.
The thing is.
Jag funderade på självmord här om dagen, inte att begå själv, utan bara på alla saker som händer.
Alla ens nära och kära blir ju helt förkrossade, antagligen.
Man blir känd över byn iallafall, som den där som var så självisk.
----------
Men skulle man bli ett spöke vore det ju skitgrymt.. hah. Men sen är ju nästa steg, HUR ska man göra det?
Hoppa från ett tak? Hänga sig? Skjuta sig i huvudet? Drukna?
Det finns mååånga alternativ, för man kan dö av allt här i världen.
I varje fall.. Jag skulle nog vilja bli skjuten. Känna den där kulan pressas genom skinn och kött, rakt mot hjärtat. Sen vill jag se det i slow motion efteråt också, som repris.
På tal om repris, varför i hela helvetet skulle man kunna se hela livet i repris? Det skulle ju ta så många år som man levt, om det inte är snabbrepris som i melodifestivalen. ;D
Well.. Jag kommer från självmord till melodifestivalen, det kan tyckas som två lite okopplingsbara ämnen, men nja.
Skulle jag vara med i melodifestivalen skulle jag snarast ta livet av mig.
Klockan är 03:33.
Ni kommer inte att kommentera det här för ni vet inte hur ni ska toppa det ;D
Känns helt meningslöst att vara uppe, folk som är roliga att prata med är ute, antar jag.
De har i varje fall inte tid med att prata med en liten ynklig som mig.
Eller ja, vi säger så iallafall.
The thing is.
Jag funderade på självmord här om dagen, inte att begå själv, utan bara på alla saker som händer.
Alla ens nära och kära blir ju helt förkrossade, antagligen.
Man blir känd över byn iallafall, som den där som var så självisk.
----------
Men skulle man bli ett spöke vore det ju skitgrymt.. hah. Men sen är ju nästa steg, HUR ska man göra det?
Hoppa från ett tak? Hänga sig? Skjuta sig i huvudet? Drukna?
Det finns mååånga alternativ, för man kan dö av allt här i världen.
I varje fall.. Jag skulle nog vilja bli skjuten. Känna den där kulan pressas genom skinn och kött, rakt mot hjärtat. Sen vill jag se det i slow motion efteråt också, som repris.
På tal om repris, varför i hela helvetet skulle man kunna se hela livet i repris? Det skulle ju ta så många år som man levt, om det inte är snabbrepris som i melodifestivalen. ;D
Well.. Jag kommer från självmord till melodifestivalen, det kan tyckas som två lite okopplingsbara ämnen, men nja.
Skulle jag vara med i melodifestivalen skulle jag snarast ta livet av mig.
Klockan är 03:33.
Ni kommer inte att kommentera det här för ni vet inte hur ni ska toppa det ;D
