Feelings.
Känslor är jobbiga.
Inte bara det här med kärleken, utan överhuvudtaget.
Varför är dom ens nödvändiga?
Man gör bara bort sig sätt om man på något sät blir generad t.ex.. Folk retar en osv.
Skulle man bli av med känslorna skulle det nog vara enklare att leva, ingen smärta, ingen ledsenhet.
Synd är väl att lyckan och alla andra underbar känslor också skulle försvinna.
Fast.. Till vilken del hör kärleken? Goda eller onda sidan? Jag tänker inte ens försöka argumentera åt båda sidor, för jag har inte sett mycket bra av den än. Visst, lycklig en lång stund tills den drar av masken. Ska det verkligen vara så?
det är synd tycker jag. Att man inte kan lyckas med det där.
Att hitta någon som faktist gillar en tillbaka, det borde vara otroligt svårt. Vilket det har visat sig vara för min del.
Och börjar man gilla någon och sen berättar det, såsom i filmer, så slutar det ju ofta med att dom blir tillsammans i slutet av filmen, och det kan inte vara bra, eller? Det blir som att den andra senare inblillar sig att den gillar den första.
Eller.. Nja, det kanske inte funkar så. Men hela känslan för den personen kan inte finnas där, då skulle man ju ha förståt själv att man gillar den personen, och i filmen är det nästan alltid från början så att det är den ena som får flingen bara.
Men känslorna då..
Vem har kommit på det här med att gråta? Varför ska "ögonenhålen" utsöndra vatten för att man är ledsen för?
Varför just vatten? varför just ögonen? Varför just då man är ledsen?
Doesn't make sense to me.
Samma sak med att börja skratta då man har roligt. Det funkar ju inte egentligen?
Vad gör kroppen då man skrattar? Det funkar inte längre.. VARFÖR I HELA HELVETE SKRATTAR MAN?
Det är en jäkligt sjuk känsla man får i kroppen också.. It's just creepy shit man!
Och jag hatar känslor som gör ont.. Så att det känslor som om man blir uppäten innifrån.
Det finns många sådana känslor.
Kärleken är nog en av dem, då blir man uppäten av den även fast den är glad eller ledsen.
Den gör alltid ont.
Oron som alltid ligger och gnager.
Och lyckan som tar över kroppen på ett underligt sätt.
Fast vad skulle jag veta, jag har väl aldrig varit kär? Right?
Men som sagt. Jag hatar de här känslorna som gör ont.
Inte bara det här med kärleken, utan överhuvudtaget.
Varför är dom ens nödvändiga?
Man gör bara bort sig sätt om man på något sät blir generad t.ex.. Folk retar en osv.
Skulle man bli av med känslorna skulle det nog vara enklare att leva, ingen smärta, ingen ledsenhet.
Synd är väl att lyckan och alla andra underbar känslor också skulle försvinna.
Fast.. Till vilken del hör kärleken? Goda eller onda sidan? Jag tänker inte ens försöka argumentera åt båda sidor, för jag har inte sett mycket bra av den än. Visst, lycklig en lång stund tills den drar av masken. Ska det verkligen vara så?
det är synd tycker jag. Att man inte kan lyckas med det där.
Att hitta någon som faktist gillar en tillbaka, det borde vara otroligt svårt. Vilket det har visat sig vara för min del.
Och börjar man gilla någon och sen berättar det, såsom i filmer, så slutar det ju ofta med att dom blir tillsammans i slutet av filmen, och det kan inte vara bra, eller? Det blir som att den andra senare inblillar sig att den gillar den första.
Eller.. Nja, det kanske inte funkar så. Men hela känslan för den personen kan inte finnas där, då skulle man ju ha förståt själv att man gillar den personen, och i filmen är det nästan alltid från början så att det är den ena som får flingen bara.
Men känslorna då..
Vem har kommit på det här med att gråta? Varför ska "ögonenhålen" utsöndra vatten för att man är ledsen för?
Varför just vatten? varför just ögonen? Varför just då man är ledsen?
Doesn't make sense to me.
Samma sak med att börja skratta då man har roligt. Det funkar ju inte egentligen?
Vad gör kroppen då man skrattar? Det funkar inte längre.. VARFÖR I HELA HELVETE SKRATTAR MAN?
Det är en jäkligt sjuk känsla man får i kroppen också.. It's just creepy shit man!
Och jag hatar känslor som gör ont.. Så att det känslor som om man blir uppäten innifrån.
Det finns många sådana känslor.
Kärleken är nog en av dem, då blir man uppäten av den även fast den är glad eller ledsen.
Den gör alltid ont.
Oron som alltid ligger och gnager.
Och lyckan som tar över kroppen på ett underligt sätt.
Fast vad skulle jag veta, jag har väl aldrig varit kär? Right?
Men som sagt. Jag hatar de här känslorna som gör ont.
Kommentarer
Postat av: din ääääääälskade sambo...
helt rätt :/
känslor iaf sånna som kärlek e bara piss.
Åt helvete med alltihopa.
Trackback
